Idag körde jag min första längre tur efter "BG-fitten" (eller vad man nu ska kalla det på svenska). Jag startade från Sundbyberg ungefär kl 15 och körde i lite gråmulet väder ut mot Ekerö. Planen var att köra ett relativt lugnt pass på ca 2 timmar. Efter 57 minuter var jag framme vid ICA i Skå och bestämde mig för att stanna och äta en bulle. Sedan brakade helvetet loss. 

Det började med några lätta snöflingor (vad kan man vänta sig, det är ju trots allt 1:a april) och när jag vände och började cykla tillbaka eskalerade eländet till ett snöglopp utan like. Jag blev ganska snabbt blöt om benen och kring knäna bildades ett isande skum. Trots att jag hade medvind verkade snö och regn vända mitt i luften och snirkla sig in bakom glasögonen och göra mig halvblind. Snart hade byxorna blivit så blöta att kallvatten rann ner i skorna och kylde fötterna blåa. Vantarna blev blöta och kalla så att känseln försvann i alla fingrar utom tummarna, som istället började smärta fruktansvärt. Eftersom jag dessutom var dum nog att inte sätta dit mina nya avtagbara stänkskärmar innan jag åkte, sprutade allt vatten från bakhjulet rakt upp i röven och förvandlade den annars behagliga vadderingen i byxorna till en våt tvättsvamp. Efter den 45 minuter långa hemfärden var jag helt genomfrusen och färdig att ge upp. För alltid. 

Hur kändes då cykeln? Det var faktiskt betydligt mer behagligt än tidigare och jag kände mig mycket piggare än vanligt efter liknande turer. Synd att vädret förstörde passet. Det högra knät bråkar lite fortfarande men det känns inte alls lika illa som när problemet först uppstod. 

Sedan igår är jag en stolt ägare av min första racercykel. Försäljaren i affären rådde mig dock att inte cykla på den förrän i vår när det är rent från grus på gatorna p.g.a punkteringsrisken. En Riktig Glädjedödare.

Efter några snabba googlingar hittade jag exempel på lite tåligare däck. Det kan ju vara värt de extra pengarna eftersom det inte verkar vara någon allvarligare vinter på gång ännu. Dessutom vill jag komma igång med träningen.

Idag blev jag väldigt sugen på att ta mig en provtur. En liten provtur runt kvarteret eller så kan ju inte skada, tänkte jag. Tyvärr blev jag snabbt avskräckt av SPD-skorna och pedalerna - det var betydligt krångligare att klicka i och ur dem än vad jag trodde. Blev istället att ta in cykel och börja öva. Klicka i. Klicka ur. Klicka i. Klicka ur.

Tänkte också försöka mig på att pumpa däcken eftersom de bara var halvfulla när jag hämtade cykeln. De spejsade prestaventilerna vållade mig viss huvudvärk till en början men när jag kom på att jag var tvungen att bygga om pumpen för att passa gick det fint. Jag kom dock på att jag behöver en kraftigare pump med manometer för att hålla koll på trycket. Pengarna rinner iväg i det här projektet.  

Var idag ute på mitt första långpass, om man nu kan kalla det så när det varade ca 1h och 40 minuter. Testade att cykla ut förbi Drottningholm mot Ekerö och hade egentligen tänkt ta mig ännu längre. Motvinden på väg dit var dock mördande och det tog snudd på en timme att cykla de första 13 kilometrarna, så jag gav upp vid bron till Ekerö.

På grund av samma vind tog färden tillbaka bara 40 minuter och cykelupplevelsen blev en helt annan - jag älskar fart och nu gick det att trampa så fort jag kunde på högsta växeln under långa sträckor. På slutet började låren bli rejält stumma så det var nog bra att jag inte cyklade så mycket längre.

Skönt att vara igång med träningen. Så länge det är barmark planerar jag att fortsätta. 

Efter att ha blivit utmanad av en arbetskamrat att köra Vätterrundan 2013 har jag nu bestämt mig för att satsa mer seriöst på träningen. Det lär behövas om jag också vill ta mig runt på en bra tid.

I nuläget har jag inte ens en ordentlig cykel. Tog ett varv på min halvtaskiga vanliga herrcykel igår men växlarna krånglar och det är nästan omöjligt att köra fort. Som bäst var jag uppe i ca 30 km/h (i nerförsbacke och fullt ös på tramporna på högsta växeln). Inte mycket att hurra för med andra ord. Slutsatsen av detta är att jag behöver göra en investering i en riktig landsvägshoj, men inte mig emot - det har jag ändå funderat över i ett par år utan att komma till skott. 

För att skaffa mig lite motivation och ett delmål på vägen har jag nu anmält mig till halvvättern 2012. Så nu är det bara att se till att hålla igång under vintern och börja cykla mer seriöst under våren.

Jag önskar mig själv lycka till...