I lördags var det dags för det första motionsloppet på racer. Min tanke var framförallt att testa formen och kanske lära mig något om att cykla tillsammans med andra. Dagen började med strålande solsken men det var kallt innan loppet började. Det var inte skönt att stå still i skuggan med tunna cykelkläder.

Starten gick klockan 10:00 och en klunga på ca 130 cyklister rullade iväg samtidigt. Som väntat var majoriteten betydligt snabbare än jag, men jag kände mig stark i början och körde om många i de inledande uppförsbackarna. Därefter blev det snabbt glest och många körde ifrån mig. Jag provade att ligga på rulle bakom några av de långsammare cyklisterna men tröttnade snart och provade lyckan på egen hand. Det gick bra i någon mil innan vägen svängde rakt in i vinden. Då fick jag kämpa ordentligt innan ett par i medelåldern körde ikapp och förbi. Jag bestämde mig för att försöka hålla deras tempo och blev genast varse den enorma skillnaden att ha en rygg att ligga bakom. De höll ett perfekt tempo och de efterföjande fyra milen var en ren fröjd att cykla. Vi stannade och drack saft och åt bulle vid de två depåerna och jag hade en hyfsat behaglig tur.

När vi passerat Borensberg andra gången provade jag att höja tempot och körde ifrån mina kamrater. Det var tungt och jag hade dåligt med kraft, speciellt i uppförbackarna då jag kände mig helt utmattad. Jag lyckades dock hålla i till slutet och gled i mål efter 2 timmar och 27 minuter. Snitthastigheten om man räknar bort fikastoppen blev 26 km/h, betydligt fortare än jag vågat hoppas. Ett klart lyckat första försök i "tävlingssammanhang".

I onsdags var jag och gjorde en BG-fit hos Björn på cykloteket. Min tanke var framförallt att bli av med en obehaglig känsla/smärta på insidan av mitt högra knä. Några månader inne på trainer har uppenbarligen inte varit tillräcklig förberedelse för längre turer utomhus.

Det hela började med en kort intervju om mina ambitioner, träningsvolym och skadehistorik. Sedan gick vi över till några olika tester av styrka och rörlighet innan det blev dags att hoppa på cykeln. Det första uppenbara "felet" var sadelhöjden - jag satt väldigt lågt. Efter en höjning kändes en omedelbar förbättring av kraften i tramptagen och en skönare känsla i knäna när benen kunde sträckas ut längre. Vi gick raskt vidare till sittställningen och längden fram till styret. Styrstammen visade sig vara för lång, trots att jag redan köpt en kortare styrstam på cyklotekets inrådan för tre månader sedan. Som tur var slapp jag betala för bytet den här gången. Den sista delen var att kolla min knäns rörelser i sidled. Det verkade se hyfsat ut men det slutade med att jag bytte sula och fick ett par inlägg i skorna. Skorna kändes betydligt mer stabila efteråt men känslan i knäna var ungefär densamma. 

Var det värt 1800 spänn? Jag hade googlat lite innan för att få en uppfattning om vad det hela handlade om. Av specialized, som utvecklat konceptet, fick jag intrycket att det skulle ganska flashigt i form av videoinspelningar och datoranalyser. Så var det inte i verkligheten, även om Björn var väldigt noggrann med att mäta vinklar, längder och andra mått. Jag fick ett väldigt professionellt bemötande och även de ganska små justeringarna som gjordes på cykeln gjorde stor skillnad i känsla. Som nybörjare på cykel är det ett stort plus att veta hur det ska kännas när inställningarna är mer korrekta, så på det hela taget är jag nöjd. 

Jag har ännu inte hunnit köra längre än ett par kilometer, men imorgon blir det ett 2-timmarspass. Det ska bli mycket intressant att se om den irriterande knäsmärtan inte uppstår, så att jag kan börja träna mera konsekvent igen. 

De förändringar som gjordes på cykeln var:

Sadeln höjdes från 69 till 70,5 cm och flyttades bak 1 cm

Styrstammen byttes från 100mm till 80mm

Skorna fick nya sulor och varus-inlägg (vad nu det betyder)

Efter att ha varit sjuk sedan dagarna innan Jul är jag nu tillbaka med träningen. Istället för träning har jag den senaste tiden ägnat mig åt att läsa om träning. Eftersom mitt fokus nu är distansträning snarare än intensiva pass fastnade jag, som säkert många andra, över Joe Friels blogg och träningsstrategier. Med gott resultat har jag räknat ut mina pulszoner efter Joes instruktioner och börjat träna.

Efter att det senaste året eller ännu längre nästan uteslutande tränat med hög intensitet med långa perioder i zon 4 och 5 är det nu dags att sadla om. Under de kommande månaderna blir målet att vara i zon 2 under minst 40% av tiden.

Idag testade jag den nya strategin på årets första löprunda. Mitt rekord för 2011 var 10 kilometer på ca 52 minuter. Att springa 52 minuter i zon 2 tog mig idag 6,88 km. Ett inte så imponerande medeltempo på 7:41, så långsamt att jag med nöd och näppe passerar en mamma med barnvagn. Minsta motlut knuffade mig snabbt in i zon 3 vilket betydde att jag blev tvungen att gå för att få ner pulsen igen.

Enligt Joe Friel är ett mått på fitness att se hur tempot förändras med tiden när man håller pulsen konstant. För mig innebar det att tempot sjönk med ca 10%. Målet är att minska det till <5%. 

Nu har vi varit ute och städat undan alla gamla torra löv, grenar och annat skräp som lagt sig sedan i höstas. Resultatet är rent och snyggt, även om jag tycker att det är lite för mycket kal jord mellan buskar och växter. De två Rhododendronplantorna ser särskilt fina ut. Jag passade även på att beskära rosorna, vilket är lika ångestladdat varje år. Förhoppningsvis har jag inte dödat dem med sekatören i år heller.

Rent allmänt ser det tråkigare ut nu än förra veckan. Mycket av de tidiga vårblommarna verkar ha försvunnit eller sprungit och gömt sig för det kalla och osoliga vädret. Det enda nya är en enkel tulpanblomma som kommit upp men inte slagit ut.

Jag råkade ha kameran inställd på det högsta iso-talet när jag skulle fota så bilderna håller ingen högre klass den här gången.

Idag är det kallt och tråkigt. Inte mycket händer ute. Scilla har slagit ut sedan förra veckan och några fler krokusar har kommit upp. Ett löjtnantshjärta har vaknat och ser ut att ta fart ordentligt.

Just när man trodde att våren kommit för att stanna så kommer det mera snö istället. Typiskt. 

Idag är det riktigt skönt vårväder. Ute i rabatterna börjar vårblommarna komma fram på allvar. Fler krokusar har slagit ut, löjtnantshjärtat börjar skjuta upp skott, rosorna har knoppar och scillan börjar få blåa blommor. Dessutom börjar det komma upp gräs ur jorden där fläderträdet skuggade innan. Några tulpaner börjar också skicka upp blad.

Dags att börja igen för i år. Kan konstatera att det ser mycket tråkigare ut i år, och utvecklingen ligger efter. Det blir intressant att följa vad som kommer att hända med den stubbade flädern. På blomfronten har en krokus nästan börjat blomma och som vanligt kommer det upp snödroppar i mängder.